Slottet i Sophögen

Estetiken är en form av förnimmelse, liksom ett verktyg för att skapa tillfredsställelse, lugn och harmoni i ditt livsrum. Estetiken har inga regler och inga undantag. Den bara finns där. I likhet med dina känslor. Estetiken blir ett mått på  vår upplevelse kring hur saker och ting förhåller sig till varandra. Ett mått som är omätbart men ändå en viktig hörnsten i människans existens.

Vad vore det här pinakoteket utan dess konst

Önskan att ha det fint runt omkring sig handlar om  viljan att  leva i en värd där man känner samhörighet med medmänniskor och miljö. En önskan som är en grundläggande drivkraft för flertalet individer. Det här handlar inte om att uppnå något materialistiskt överdåd som många gånger har en motsatt effekt på omgivningen. Däremot så krävs det i regel ett visst mått av investering i omgivande miljö för att åstadkomma trivsamma levnadsförhållanden. Det enklaste är oftast inte gott nog om vi strävar efter något mer än mat för dagen.

Bakgrund

 Uttrycket ”Slottet i sophögen” är en metafor som kom till mig för några år sedan, i samband med att jag konfronterats med vissa företeelser i min närmiljö. Då handlade det om hur mitt eget välbefinnande kunde påverkas negativt av att det i bostadsområdet fanns områden som var fula, ibland nedskräpade och dåligt underhållna. Vårt fina hus som vi försökte underhålla så gott det gick med de resurser vi hade blev ett ”slott i sophögen” och det påverkade mig påtagligt på ett själsligt plan. Jag ville göra något åt det. Ändra på något, göra det finare för att må bättre själv men också för att andra i området skulle se det som en förbättring.

Allteftersom tiden gått så har jag gett denna metafor en allt vidare innebörd och idag finns i stort sett inte någonting som slipper undan dess grepp. ”Slotten” finns överallt, liksom ”sophögarna”. Det kan gälla vår miljö, vårt sätt att leva, våra relationer och så vidare.

Vem vill vistas i ett slott som ligger i en sophög? Eller befinna sig i en miljö eller uppleva händelser som är omgivna av mindre attraktiva platser eller företeelser? Förmodligen ingen. Utan att reflektera accepterar många ändå situationen som den är och ser det som något ofrånkomligt. Något som är inbyggt i det samhälle vi lever i. Det är i varje fall bättre att bo i slottet än i den mindre attraktiva omgivningen resonerar vi och så stänger vi in oss, låser dörrarna och accepterar allt som det är.

Men hur blir det med välbefinnandet om din omgivning inte mår bra? Eller om miljöpåverkan skulle innebära försämrade livsbetingelser som kryper allt närmare in på din egen existens, när snaran snörps åt och du mår allt sämre på grund av det som finns omkring dig.

Hur skulle det bli med välbefinnandet om vi ser till att vi skapar miljöer i harmoni med ditt eget inre, som ger dig frid? Platser där alla skulle kunna tänka sig att leva sitt liv.

I min fasta övertygelse att vår yttre miljö spelar en mycket stor roll för vårt välbefinnande så är det tråkigt att se hur aspekter på vår boendemiljö många gånger ignoreras till förmån för kortsiktiga ekonomiska intressen. En kortsiktighet som kostar och som får betalas av samhället i stort i, form av hälso- o sjukvårdskostnader, ökad segregering, ökad brottslighet etc.

Med detta i åtanke är jag också övertygad om att vi med ökad insikt och med relativt begränsade eller inga kostnadsökningar kan skapa miljöer som främjar mänskligheten på ett positivt sätt, där våra investeringar betalar flerfaldigt tillbaka i ett längre perspektiv

Känslomässig kreativitet

Det känslomässiga uttrycket är avgörande för att skapa harmoniska livsmiljöer. Frågan är då hur man skall kunna säkerställa att denna dimension får ta den plats som krävs när vi utvecklar eller projekterar nya områden där människor skall leva,bo och verka. Ibland har den känslomässiga kreativiteten givits en mer framträdande roll men då handlar det alltsom oftast om en mer påkostad arkitektur i allmänna miljöer eller så kallade signaturbyggnationer såsom t.ex. skyskrapor, kulturhus, konserthallar, operahus och konstmuseer. Meningen med det här arbetet är att påvisa betydelsen av att den känslomässiga kreativteten får ta en större plats vid integration av byggnadsprojekt i allmänhet och hur viktig den är för att skapa de livskraftiga och harmoniska omgivningar som krävs för ett välmående samhälle.

Människan har en fantastisk förmåga att känslomässigt uppfatta sin omgivning på ett sätt som ger de förutsättningar som krävs för att skapa harmoniska miljöer runt omkring oss. Samtidigt är dessa känslomässiga uttryck i högsta grad individuella och uppfattas som mer eller mindre subjektiva. I de flesta fall finns det emellertid någon form av gemensam nämnare vilket gör att man uppskattar miljöer på ett likartat sätt. Det som uppfattas som fint av en individ, uppfattas väldigt ofta som tilltalande för väldigt många oavsett status och ekonomiska faktorer. Det är detta som det här projektet kommer att ta fasta på:

• Att visa miljöer som är mindre tilltalande och hur dom kan förändras till något som de flesta kan tycka om.
• Att visa att man med relativt sett små medel kan åstadkomma mer tilltalande och harmoniska miljöer.
• Att genom skapandet av mer harmoniska mjljöer förbättra förutsättningarna för en minskad segregation i samhället

Utvalda delar av vår underbara värld kommer här att beskrivas delvis i text men huvudsakligen i form av fotografier tagna i miljöer där människor lever och verkar. Bilder som utifrån en subjektiv/ känslomässig värdering uppfattas som  mer eller mindre harmoniska ur ett mänskligt perspektiv. Utifrån dessa bilder påvisas hur man skulle kunna göra för att få miljöerna att uppfattas som mer tilltalande.

Strömlinjer som ett hjälpmedel i gränslandet mellan känslan och logiken

När man betraktar en miljö så försöker man hitta någon slags harmoni mellan natur, byggnader, vägar och så vidare. Ytterst handlar det om hur man känslomässigt upplever sin omgivning. Hur man uppfattar ingående objekts relation till varandra, hur miljön tillfredsställer dina tänkta behov etc. Det finns ingen logik att luta sig emot, utan bara din egen känsla. Känslan som är överordnad all logik. Samtidigt ställer man sig frågan vad det är som gör ett område mer tilltalande än ett annat. Går det trots allt att beskriva i logiska termer eller är det bara konstnärens eller arkitektens känslomässiga intelligens och tränade öga som kan avgöra vad som kännetecknar en harmonisk miljö?

I ett försök att betrakta miljöer har jag här försökt att använda mig av strömlinjer.

En strömlinje kan vara den som väg som strömmande vatten tar när den letar sig fram mellan kobbar och skär med minsta möjliga motstånd. Den rör sig i harmoni med omgivningen ända tills den stoppas av något oöverstigligt hinder och strömlinjen övergår i ett mer eller mindre kaotiskt tillstånd i virvlar och turbulens.

På samma sätt som vattnet tar sig fram i bäcken eller i havet så kan man föreställa sig luftens strömlinje och dess beteende på land under där gällande betingelser. När strömlinjen kan tänkas ta sig fram utan större avvikelser i färdriktningen kan den betraktas som harmonisk. Genom detta betraktelsesätt kan strömlinjen utgöra ett redskap vid skapande av landskap eller boendemiljöer och på så sätt kan logiken hjälpa den känslomässiga beslutsvåndan. Här blir dock bilden något mer komplex eftersom det kan handla om placering och storlek på aktuella objekt i den aktuella miljön. Om vi betraktar placering av t.ex. ett hus kan man tänka sig att strömlinjen följer en bestämd punkt på husen som t.ex. mitt på takåsen. I ett annat fall kan strömlinjen obstrueras av att vi har en avvikande form på något objekt som inte passar in och som därmed orsakar en störning eller skapar kaos kring ambitionen att skapa en harmonisk miljö. I det fallet kan det vara objektens utseende eller proportionalitet som bestämmer strömlinjens framfart eller kollaps. I ett annat fall kan det t.ex. vara buller som stoppar den harmoniska tråden.

Den känslomässiga kreativiteten (The emotional Creativity)

Genom strömlinjen kan man visualisera eller bara känna ett flöde som harmonierar med den omgivning den tar sig igenom. Det kan vara slingrigt, krokigt, långsamt. Det kan vara rakt och snabbt. Det finns inga gränser, allt är upp till användaren. Till användarens känslor om och hur hen vill att det skall vara, hur det skall kännas i varje specifikt fall. Det är fortfarande din känslomässiga kreativitet som bestämmer men strömlinjen kan vara ett hjälpmedel att hitta rätt.

Om man i möjligast mån följer strömlinjerna vid byggnation så ökar möjligheterna för ett bättre samspel mellan nya och befintliga fastigheter. Ett sätt att andvända sig av strömlinjer åskådliggörs i nedanstående bilder där placeringen av en fastighet är ändrad för att bättre sammanfalla med en tänkt strömlinje. Härigenom skulle man också kunna undvika att bygga för bakomliggande fastigheter i samma utsträckning som nu är fallet. En annan fastighet är borttagen. Dessa exempel visar att om man betraktar omgivningen med ett större helhetsperspektiv kan  man styra nybyggnation på ett sätt som skapar både harmoni och attraktionskraft.

Välbefinnande och alltings beroende

Vi går igenom en gammal del av staden, på en smal kullerstensgata omgärdad av små låga hus. Gatan, de små pittoreska korsvirkeshusen med rosor klättrande på fasaderna och välskötta innergårdar skapar tillsammans en tilltalande miljö där man tycker om att vara. Här finns prunkande små träd likt en miniatyrpark och smala stenbelagda gångvägar kantade av rabatter med väldoftande blomsterprakt. I skuggan av träden dricker man  sitt eftermiddagste och njuter av stillheten där tystnaden endast bryts av småfåglar som letar sig in mellan husen för att finna några smulor på borden. På ett naturligt sätt finns här den mänskliga värmen där gamla som unga finner sin plats.

Det här kan kanske tyckas vara en beskrivning av en miljö från svunna tider, men för de flesta känns den tilltalande. Liknande miljöer går att finna på flera ställen i vad man kallar för ”gamla stan” i många stora som små städer. Stadsdelar som bevarats av kulturella skäl, men också för att här finns en form av lugn och harmoni som värdesätts och som många gånger är svårt att hitta i i en modern stramare bebyggelsen. Vad är det då som gör miljön så tilltalande? Ofta är det svårt att peka på något speciellt eftersom det är många små saker sammantaget som skapar den här lugna och harmoniska platsen. Viktigast är kanske att den är skapad och utvecklad  utifrån en känsla där välbefinnandet har fått stå i centrum tillsammans med en känsla för helheten:  Vetskap om att allting på något sätt hänger ihop. Inte bara hus, vägar och grönområden utan också människorna i området. Det är som ett pussel där alla delar måste passa. Det går inte att trycka in en felaktig bit utan att skapa disharmoni. Det här resonemanget kan appliceras på alla typer av miljöer. Om en ”pusselbit” inte passar skapas disharmoni på ett eller annat sätt.

Oavsätt vilken typ av område eller verksamhet som bedrivs är det av vikt att man eftersträvar harmoni mellan människor och miljö. Frågan är då hur man skall kunna förstå och därmed beskriva vad vi  upplever som harmoniskt? Det här är inte lätt i vår komplexa värld, full av  subjektiva värderingar av mer eller mindre kännslomässig natur. Samtidigt är det  endast genom dina känslor som du kan ta in sammanhanget av de oändligt många detaljer som omger oss och som därmed påverkar oss. Då blir det mer en fråga om hur man upplever rummet, det stora sammanhanget och inte så mycket de små detaljerna var för sig. Man skall dock inte glömma bort att de små detaljerna ändå kan vara avgörande för upplevelsen. Om man tillexempel ställer in en soptunna på innergården som beskrevs inledningsvis kanske miljön inte känns lika pittoresk.   

Eftersom vi här pratar om känslor blir det naturligt att nämna människors hälsa i samband med olika miljöer. Vi blir påverkade av miljöer både positivt och negativt, men vi blir definitivt påverkade på något sätt. I vissa miljöer känner vi lugn och harmoni medan vi på andra ställen kan känna oss sämre till mods.Tänk dig att du går igenom en vacker trädgård med prunkande växter och en fantastisk blomsterprakt. Det ljuder härligt när man går på de singelbelagda gångarna och den porlande bäcken som ringlar sig ner till havet.  Havet syns i fjärran bakom blommande rododendronbuskar och två lönnar som sträcker sig med sina magnifika trädkronor upp mot himmelen. Med frid i kroppen lämnar du denna plats och tar sedan bilen in till köpcentrumet i utkanten av staden. Efter en stunds letande parkerar du bilen på en jättelik asfalterad parkeringsplats omgiven av höga bostadshus i grå betong. Vi går igenom en gång som sträcker sig igenom ett av husen där målade betongväggar är fyllda av klotter, passerar några utplacerade blomlådor innan vi går in i en lång tunnel som tar oss under genomfartsleden. Ett konstant buller från trafiken fortplantar sig i området och upplevs som öronbedövande inne i tunneln. En rulltrappa tar oss sedan in i köpcentrat och det känns som en stor lättnad när trafikbullret försvinner bakom oss och byts mot ett stilla sorl från människorna därinne.

Denna beskrivning utgör exempel på miljöer som man kan känna väldigt olika inför. Man blir både psykiskt och  fysiskt påverkad. Speciellt gäller då om man av någon anledning måste befinna sig i det som man upplever mindre tilltalande under en längre tid och framför allt mot sin vilja.

Hur påverkas vi av den yttre miljön

Hur vi påverkas av den yttre miljön är naturligtvis individuellt. En del kan vara tillfreds emedan andra kan vara känslomässigt och negativt påverkade av en och samma omgivning. Detta är dock en sanning med modifikation. Jag menar att alla blir mer eller mindre påverkade av miljön och även den som kände sig tillfreds kan vara negativt påverkad av omgivningen utan att för den skull vara medveten om det. Om man leker med tanken att en person som är mer kännslomässigt krävande än någon annan, får bestämma hur miljön skall se ut så är det förmodligen så att det är större chans att båda kommer att trivas än om den mer fördragsamma individen skulle bestämma. Man kan likna det vid ljudet från ett mekaniskt ventilationsystem. För många ett kanske ovidkommande ljud emedan det för andra kan kännas som en lättnad när det stängs av.  Men har man stängt av så är förmodligen bra för båda.  Att det kan upplevas som en lättnad gör det uppenbart att något händer i kroppen när ljudet stängs av. Den spända kroppen blir avslappnad. På samma sätt påverkas du av det du ser och känner. Du blir avslappnad och känner frid i kroppen på en plats som du upplever som inbjudande. Man kan därför anta att våra miljöer har en påtaglig inverkan på vårt välbefinnande och därmed också vår hälsa.

Integration/ Segregation

Att vår närmiljö har betydelse för vårt välbefinnande är självklart för de flesta. Därmed inte sagt att det är lika självklart att samhällets beslutsfattare tar detta på fullt allvar när andra faktorer som t.ex. bristen på bostäder blir överordnat ambitionen att skapa harmoniska när- och boende-miljöer. Det så kallade miljonprogrammet som iscensattes på 1960 talet är ett typiskt exempel på hur behovet av bostäder resulterade i mindre attraktiva bostadsområden. Med snabba byggplaner och låga byggkostnader åsidosattes det mänskliga behovet av välbefinnande vid dess utformning. Något som samhället fått betala många gånger om i och med att dessa områden bidrar till ökad segregation då endast de minst bemedlade i samhället söker sig dit. Områden som många gånger erbjuder hyggliga bostäder men en inte särskilt tilltalande och därmed inte heller trivsam yttre miljö. Lägenheten blir som ett ”slott i sophögen” vilket inte är en idealisk situation för det mänskliga sinnelaget.

Historiskt sett så uppstår det bostadsbrist med jämna mellanrum. Detta kan bero på olika anledningar såsom en ökad urbanisering, ökad invandring och att vissa områden kan erbjuda fler arbetstillfällen/ studentplatser än andra. När bostadsbristen blir mer påtaglig är risken att man går in i samma fälla som man gjorde i samband med ”miljonprogrammet”, där samklangen med den yttre miljön och bostaden blev åsidosatt.

......den svagaste länken

På den här gatan har jag bott i tvåveckorsperioder under nästan ett års tid. I ett samhälle som är vackert belägen vid en naturskyddad fjord. Här finns en trevlig stadskärna med en blandning av välhållna hus men tyvärr också obebodda och mer eller mindre nergångna fastigheter. Landets största universitet har en marin forskningsstation på orten och här finns också en modern välhållen marina. I dess utkanter finner vi relativt moderna fastigheter i trevliga bostadsområden. 

Samhällets ”paradgata” är en gata utefter stranden där man kan blicka ut över det blänkande fjordvattnet lockande såväl närboende som turister. Här bodde jag i ett välrenoverat, trivsamt litet hus med en liten fin trädgård. På samma gata finner vi, liksom i de centrala delarna, hus som inte är särskilt väl underhållna samt segelsällskapets lite pampigare klubbhus. Gång och vägbanor hålls i ett funktionsdugligt skick men har mycket mer att önska vad gäller estetiska värden.

I det här samhället skulle många fler kunna tänka sig att bo om det inte vore för hus med bristfälligt underhåll. Hus som tyvärr sätter sin prägel inte bara på gatorna utan också intrycket av hela samhället. Människors välbefinnande, samhällets attraktionskraft och därmed samhällsekonomin påverkas. En negativ spiral som också bidrar till ökad segregation och till och med risk för ett samhälle i förfall.

Så här skulle det kunna se ut! 

Här förstår man att det är angeläget att ställa krav på estetiska värden för att kunna bibehålla ett samhälles attraktionskraft för såväl boende som företag. Generellt sett borde därför upprättade underhållsplaner och därtill fonderade medel vara självklara krav, speciellt för centralt belägna fastigheter.  

I avsaknad av fonderade medel och därmed begränsade tillgångar finns det alltid en risk att estetiska och andra kulturella värden ställs i bakgrunden när mer omedelbara behov prioriteras. Samtidigt är det estetiken och kulturen som kan vara avgörande för att skapa eller bibehålla de nödvändiga attraktionsvärden som krävs för en långsiktigt hållbar samhällsekonomi. Vad är då hönan och vad är ägget?

Ett av ortens största dragplåster, ett fantastiskt och uppskattat akvarium har fått lägga ner.

Allting hänger ihop. Akvariet gav både arbetstillfällen och en anledning till att besökare sökte sig till orten. Som invånare på orten kunde man känna stolthet över akvariet. Något som gav mervärde för både invånare och turister. Men i övrigt har orten som sådan inte mycket mer att erbjuda. Hade man förstått akvariets betydelse för orten och därutöver sett till att man kommit till ett samhälle med tilltalande byggnader och välhållna vägar hade kanske situationen sett annorlunda ut, inte minst med tanke läget och tillgängligheten till ett vackert naturområde. Då hade samhället haft betydligt bättre möjligheter att locka till sig fastboende och ännu mer turister. Akvariet skulle då liksom tidigare vara en viktig del i samhällsbygget. Det här är ett exempel på ett ömsesidigt beroende som kan vara avgörande för att samhället skall blomstra och inte bara överleva

Många gånger är det bara ett normalt underhåll av fastigheter och vägar som krävs för att ett samhälle skall ge ett mer välkomnande intryck. Något som kan vara avgörande för att bosättare och företag skall etablera sig på orten. I det här fallet är det ett fåtal fastigheter som utgör den svaga länken vilka vid en upprustning skulle kunna förändra det estetiska uttrycket väsentligt. 

Om man betraktar de båda bildspelen ovan kan man förstå hur intrycket av orten och därmed också attraktionsvärdet kan påverkas påtagligt negativt av att några fastigheter och trottoarer inte är underhållna. 

Alla skall vara nöjda!

Om målbilden vid projektering av nya bostadsområden är strikt ekonomiska så blir resultatet förmodligen inte särskilt tilltalande för någon utom för den som för stunden är i trängande behov av en billig bostad. Lyckligtvis så finns det emellertid i regel andra värden såsom boendestandard och åtminstone någon mininivå på vad som betecknas vara en trevlig omgivande boendemiljö. En miniminivå som av naturliga skäl är satt efter gällande ekonomiska ramar för det enskilda projektet. Om denna nivå sätts för låg är det emellertid stor risk att det nybyggda området kan komma att bli en källa för en ökad eller bibehållen segregation. Lyfter man däremot nivån tillräckligt, som ett led i ambitionen att åstadkomma en positiv samhällsutveckling, kan bostadsområden bli attraktiva för många fler. På så vis öppnar man upp för en fungerande blandstad där människor med varierande ekonomiska resurser har både förmågan och viljan att bosätta sig. Detta synsätt bör leda till ett mer harmoniskt samhälle för alla med minskad segregation och välmående invånare.

Mer om detta på  stuvoateljen.se

Bildgalleri

Med eftertanke i fokus

Innehåll

• Värmekraftverk i stadsmiljö
• Idrottshall med industriprägel beläget vid Högstadie skola och bostäder
• Störande husbils och husvagnsförvaring

Värmekraftverk i stadsmiljö

I ovanstående bilder visas ett Industriområde i stadsmiljö före och efter i ett försök att visuellt minska det industriella intrycket.

Den vackra gamla magasinsbyggnaden har hamnat i "sophögen". Genom att rastera skorstenar och byggnader med färg har magasinet kommit mer till sin rätt, samtidigt som industriprägeln har förminskats. Objekten är mer i samklang med varandra. 

Idrottshall med industriprägel vid Högstadieskola och bostäder

Att anpassa byggander till den omgivning där dom byggs borde vara en självklarhet. Men så är det uppenbarligen inte alla gånger. I de ovanstående bilderna 1 och 3 ser vi en befintlig idrottshall belägen i anslutning till en högstadieskola. Utformningen ser enligt mitt omdöme ut att vara framtagen med strikt ekonomiska ramar där arkitektoniska värderingar har fått stryka på foten. Att inte ta större hänsyn till estetiska värderingar är inte bra ur många perspektiv, men framför allt handlar det om ett allmänt välbefinnande som infinner sig när du vistas i tilltalande miljöer. Detta gäller inte minst högstadieelever. Högstadieskolan i säg får anses vara mycket trevlig i sin utformning emedan idrottshallen, som påminner mer om en verkstadslokal som genom sin storlek och utformning får skolan att komma i  sämre dager. Skolan blir här "slottet i sophögen". Dessutom så angränsar byggnaden till ett bostadsområde där många har byggnaden i sin utsikt, vilket gör området i sig mindre attraktivt. Då skall man veta att mindre attraktiva områden alltid leder till segregation i någon form. Den aktuella byggnaden är också placerad vid infarten till kommunen och den ger ett väldigt tråkigt första intryck.

Bilderna 2 och 4 ovan visar att man med relativt enkla medel skulle kunna ha utformat byggnaden på ett mer tilltalande sätt och till en relativt liten kostnadsökning. En kostnadsökning som på längre sikt förmodligen inte är större än att den indirekt skulle betala sig själv, genom ett större välbefinnande bland elever och lärare i den närbelägna skolan och ökad attraktionskraft till bostadsområdet. I och med att byggnaden också är iögonenfallande när man anländer till kommunen har dess utformning också betydelse för kommuninvånarna istort och även turister. Att komma till en plats där man möts av en fin bebyggelse är av stor betydelse för den totala upplevelsen och gör den mer välkomnande och attraktiv. Man vill ju helst inte åka genom en "sophög" för att ta sig till "slottet".

Något som man emellertid skulle kunna göra  så här i efterhand och till en minimal kostnad, är att plantera träd framför fasaden å baksidan (bild 1) vilket skulle förbättra intrycket avsevärt.

Vad är det som är föförändrat?

Takvinkeln är ökad något för att göra taket synligt även när man är relativt nära byggnaden. Detta ger en inramning av fasaden som tillsammans med ett ökat taksprång ger en mjukare framtoning av byggnaden samt en bättre anpassning till omgivande byggnader. Gråa vertikala ränder förminskar de stora ytorna visuellt. Träd har placerats framför den norra fasaden vilket också bidrar till ett mer harmoniskt intryck.

Husvagnsförvaring i denna vackra miljö. En skamfläck för kommunen. Är det så vi vill ha det?

Bilden visar förvaring av husvagnar utefter berget. Oftast är det många fler husvagnar uppställda på platsen.

Fler husvagnar på plats. Några få husbils och husvagnsägares intressen påverkar den vackra miljön för de boende i området väldigt negativt. 

Bilderna 1 (sensommar) och 3 (Tidig vår) ovan visar en plats där husvagnar och husbilar är permanent förvarade  mitt i ett bostadsområde. Det här skulle kunna vara en vacker plats på vår jord om det inte var för husvagnsägarnas skull. Hur det skulle kunna se ut visas på bilderna 2 och 4.

Det är intressant att man från kommunens sida kan tillåta denna uppställning då det har en uppenbart negativ effekt för boende, turister och naturmiljö.   

Så här skulle det kunna se ut.   

Den här bilden visar hur det skulle kunna se ut utan husvagnar och husbilar. Det är så här de boende i området skulle vilja ha det. En betydligt trevligare promenad för de som vill ta sig ner badplatsen på andra sidan berget.