Suvars och statsjeepars oförsvarliga intåg på marknaden
Nedanstående text i kursiv stil skrev jag i oktober 2013. Tyvärr så är det texten lika aktuell idag 2020. Om man hade utfört dessa åtgärder fullt ut, så skulle förmodligen koldioxidutsläppen kunnat ha minskat avsevärt fram tills nu.
Ny och förbättrad teknik har under de senaste åren skapat möjligheter att minska utsläppen av växthusgaser avsevärt jämfört med tidigare och framsteg görs på många områden. Trots det så minskar inte utsläppen om man ser det globalt. Av alla utsläppskategorier så utgör transportsektorn den andra största utsläppskällan (drygt 20%) av växthusgaser i världen efter kategorin ”el och värme”.
Vad man kan konstatera är, att delar av fordonsutvecklingen har gått åt totalt fel håll under dessa år. Det handlar om stadsjeeparnas eller suvarnas intåg på marknaden. Visserligen har bensin och dieselmotorer blivit mer bränslesnåla och elektrifiering har blivit vanligare, men vad hjälper det om fordonen, i stort sett bara till det yttre, blivit allt större. Alltså inget mervärde att tala om! Varför har det blivit så här? Har våra politiker blint förlitat sig på att marknadskrafter skulle lösa problemet med ökade utsläpp och överutnyttjandet av naturresurser? Att i en tid av rådande krissituation för klimatet inte ha tagit till lämpliga politiska styrmedel förefaller obegripligt. Varför har marknaden, politiker, ingenjörer, företagsledare och konsumenter inte sett detta (eller viljat se), bilindustrins, ur ett miljöperspektiv, gigantiska felsteg? Att det sedan har funnits en marknad för dessa produkter är ju i sin tur förvånande och beklagligt.
Att man idag, för samma transportbehov, utvecklar bilar som väger mer, har ett större luftmotstånd, ger ökat vägbuller, kräver mer plats, kräver mer naturresurser etc. är nästan för otroligt för att vara sant i en värld där vi akut behöver minska utsläppen av växthusgaser och hushålla med våra naturresurser.
Text från 2013
Vad skulle det innebära att minska jordens förväntade temperaturökning på 4 grader år 2100 med 2 grader? I enlighet med UNs senaste klimatrapport tror vi oss veta att det är framför allt koldioxid utsläppen som ger upphov till den globala uppvärmningen och uppvärmningen av värdshaven. Enligt samma rapport tror vi oss veta att en uppvärmning med 4 grader kommer att ha ödesdigra konsekvenser för levnadsförhållanden på stora delar av jorden.
Likaså tror vi oss veta hur vi skulle kunna minska ökningen med 2 grader, men ändå görs det inte tillräckligt. Få tror att det är möjligt med tanke på den politiska situationen i världen och att vi därmed bör ställa in oss på en situation med en temperaturökning på ungefär 4 grader år 2100. Med tanke på konsekvenseran är det förvånande att våra världspolitiker inte vill eller vågar ta tag i frågan. Frågan diskuteras på en akademisk nivå, men sen händer inte så mycket mer. Industrin försöker dra sitt strå till stacken, men det ser inte ut som att marknaden har tagit till sig budskapet i tillräcklig grad för att industrin skall göra tillräckligt mycket för att situationen skall förändras.
För att komma vidare måste det vara politiska beslut som måste få styra marknaden och därmed industrin. Det bör inte vara särskilt svårt att komma överens, eftersom det inte behöver kosta speciellt mycket mer än en viss omställning inom industriproduktionen. Och det blir lika förutsättningar för alla. Inte heller skulle det påverka de flesta människors sätt att leva nämnvärt. Men det krävs överenskommelser över nationsgränserna, och här skulle UN kunna spela en viktig roll. Om man inom UN kan komma överens om att klimatmålen skall uppnås, kommer vi att tvingas förändra saker som vi borde ha gjort för länge sen.
Med dessa åtgärder skulle vi kunna minska världens olja, kol och gas konsumtion avsevärt och vi skulle därmed inom en snar framtid kunna lägga all ny prospektering av olja och gas på is, för att kunna lämna dessa reserver till eftervärden, till vilken produkterna kanske kan förädlas till nyttigare saker än att användas för uppeldning.
© Copyright 2015. All Rights Reserved.